Har varit på två mycket roliga och givande utvecklingsdagar ihop med Norrby stadsdel. En härlig samling människor som hade en sån skön vilja att få vara med och utveckla sitt arbete för att det skulle gynna Norrby så bra som möjligt. Var mycket roligt att få representera polisen i en sådan här positiv samling. Eftersom "min" grupp skall arbeta på Norrby var det oerhört värdefullt för mig att dels få lära känna de verksamma människorna där samt att få vara med och placera in var och hur vår grupp skall kunna få ut mest av vår verksamhet. Det var även roligt att övriga inblandade tog emot polisen med öppna armar och med orden äntligen. Det märktes på de övriga att de saknat inblandning från vår myndighet och att de nu kände att vi alla blev bredare i kunskap och att samhällets helhet infann sig. Så nu är jag en trött, positiv poliskonstapel med många intryck att smälta.

Imorgon är jag ledig, inför helgens arbete, och det skall bli jätte skönt. SOVMORGON...

Hej och hå. Snart får jag gå hem efter en mycket givande dag på jobbet. Håller fortfarande på med att strukturera upp pappersversionen av min nya grupp, och det går riktigt bra. Det som ser enkelt ut när man startar blir något mer komplext efter en stund, men det är utmanande och samtidigt roligt. Även det enkla har en bas av komplicerat tänkande, vilket kan vara stimulerande om man är på rätt humör.

Imorgon skall jag på en två dagars framtidsverkstad på en folkhögskola. Där skall jag få äran att träffa alla de som arbetar i ett av de områden där min grupp skall vara verksam. Skall bli kul att höra vad de har för förväntningar på framtiden och hur de vill att vi skall nå dit. Naturligtvis skall även jag göra min röst hörd, men jag tänkte hålla igen lite i början.

Igår var jag ute på min första löprunda på tre veckor. Så skönt det var. Kopplade på radion via min telefon, ganska bra med nymodigheter ibland, och lyssnade på sporten samtidigt som jag sprang. Hörde hur mitt kära Elfsborg fick stryk, vilket inte var så jätte kul, men löprundan var skön och jag fick till ett bra långpass på strax över två timmar.

Pratade med min dotter på telefon igår och återigen tog hennes telefonkort slut mitt i en mening. Det svåra är att komma ihåg vad man höll på att säga nästa gång hon ringer. Men även hon är utrustad med teflon hjärna, inget fastnar, så det gör inte så mycket. Kul att höra hennes glada stämma i alla fall.

Frugan är i 14:e veckan och jag fick se kort från ett ultraljud häromdagen. Den lille lade sig till rätta och från den vinkel kortet togs ser det ut som om tummen är i munnen. Kille eller tjej? Inte en aning!!

Gick till jobbet samtidigt som sonen skulle till skolan. Detta innebar att vi kunde gå och småtjata hela Allégatan fram till det var dags för mig att svänga in till jobbet. En riktigt bra start på dagen faktiskt. På jobbet har jag under morgonen redan hunnit med en hel del. Planerar lite, läser en del och fixar till lite annat det är vad mitt jobb består av för tillfället. Om två veckro är det dags för intervjuer och efter det skall det vara klart vilka som kommer att ingå i gruppen. Skall bli kul att få arbetskompisar. Att vara gruppchef i en grupp utan medlemmar är trist. Jag vill ha rbetskamrater så att vi tillsammans kan åka ut och börja jobba...

Om några veckor, närmare bestämt den andra november, åker jag till New York. Skall bli hur kul som helst att få träffa min dotter igen. Att få ge henne några kramar och sedan få tillbringa 10 dagar med henne är något jag ser fram mot. Vi syns bruden...

Den fysiska träningen har dock varit lite si och så under ett par veckor. Fick känning i mitt knä vilket resulterat i noll löpning men desto mer styrketräning. Träningen har gett resultat. Jag har blivit starkare men även större vilket lett till nytt viktrekord 87,7 kg. Målet i januari var att komma ner till 80 kg, från mina dåvarande 86 kg, och därmed få ett lättare löpsteg. Icke sa nicke, det har blivit precis tvärt om och jag tror nästan jag blir lite deppig över just detta. Jag vill inte se ut som en stubbe...

Mentalt förbereder jag mig för att den 10 och 11 oktober springa långt i två dagar. Total längd blir ca nio mil. Än så länge bara en tanke men man vet aldrig.

Att träna ett tungt styrkepass, bänkpress mm, precis innan jag sätter mig vid tangentbordet har sina avigsidor. Fingrarna trycker inte där min hjärna har bestämt, utan lever ett eget liv. Detta innebär att dessa korta rader har tagit en evighet att skriva. Många tryck, mycket delete och slutligen något som liknar svensk skrift, dock utan något speciellt innehåll.

Den andra november åker jag till det stora landet västerut, USA, och besöker den stora staden Nem York. Varför undrar du säker? Jo, för jag skall besöka min dotter Paulina i 10 dagar, hon är nämligen där som aupaire. Kul, spännande och ett härligt avbrott på hösten. Min fru Dalal väljer att vara hemma. Hon har nämligen något som växer i magen, men säg inget...

Att bli pappa när jag är 44, är det gammalt?

Ett kontor, ösregn utanför och första schemaändringen redan imorgon = första dagen i min nya roll som chef för Tillitsgruppen. Chef och chef förresten, jag är förvisso gruppchef men har ännu ingen grupp. Detta leder till att jag försöker bestämma över mig själv, vilket inte är det lättaste med tanke på hur obstinat jag är. Gruppens medlemmar, som skall bli fyra till antalet, kommer att plockas från de 15 som visat intresse och sökt tjänst i Tillitsgruppen. Med tanke på hur många duktiga sökande det var kommer det att bli uttagning via intervjuer. Detta gör dock att gruppen inte kommer att bli intakt förrän slutet oktober - början november. Till dess måste jag stå ut med mig själv...

Det fösta jag får göra nu i veckan är att gå på diverse möten namngivna med kick-off. Det skall bli mycket intressant att träffa de olika männsikor som är verksamma i de bägge områden som Tillitsgruppen skall verka. Skall bli kul att höra vad de har för förväntningar och hur vi skall kunna hitta de beröringspunkter som gör att vi kommer att kunna utvecklas tillsammans.

Tillitsgrupp? Vad faan är det? Tanken är att vi skall vara en grupp poliser som har ansvaret för två av stadsdelarna i vår stad, Borås. Vår uppgift är att finnas till i dessa områden för dem som bor och har sina liv där. Eftersom att vi kommer att synas i dessa områden en hel del kommer dess invånare att känna igen oss och vi dem. Detta leder förhoppningsvis till att dramatiken mellan polisen och de boende minskar, de gånger vi behöver ingripa. De leder kanske även till ett mjukare klimat mellan de som i bland känner sig utsatt/avglömda/utanför och oss poliser, som representerar makten/staten. Att i förlängningen få vara med att jobbba mot utanförskap och få alla att bli en del av samhället är något som käns som en rejäl utmaning. Jag älskar utmaningar, har kvar tron på människan och vägrar acceptera kriminallitetens utbredning i dessa områden. Jag är dock medveten om de svårigheter som finns, men trägen vinner...

Nu är det dags att komma igång med bloggandet igen. Har inte haft dator sen den där hemma lade av i början på april. Sitter därför på jobbet och skriver ett par rader. Tösen min är i USA, närmare bestämt, New york och arbetar som aupair hos en polisfamilj där. Lite häftigt faktiskt. Saknar henne en del men har planerat ett besök hos henne i början på november, skall bli hur kul som helst.

Annars har sommaren flutit på i lugnets tecken och jag har mestadels arbetat, umgåts med min fru, tränat lite och varit uppe i vår nyinköpta sommarstuga. En liten stuga på ca 54 kvadrat meter vid Borås största sjö. Vad skönt det är att komma dit, jag blir totalt lugn med en gång och det är hur gott som helst att sitta på den lilla verandan - dricka en kopp kaffe och läsa en bok. Naturen runt omkring är även mycket inbjudande när lusten för löpning kommer över mig.

I sommar har det blivit en löptävling och i våras var det en. Den i våras var en terängmarathon i Bohuslän. 44 km lång med 2000 höjdmetrar. Vad jobbig den var! Jag vart helt slut i låren vid banans slut, men som tur kom jag precis in över mållinjen. För två veckor sedan var jag uppe i Finspång och sprang ett Ultralopp, mitt livs första. Det blev 72 km på småvägar i ett behagligt löparväder. Trodde väl aldrig att jag skulle kunna springa så långt, men efter 7 timmar och 28 minuter var jag i mål. Nytt personligt rekord gällande längd, både kilometer och tidsmässigt.

Nu är klockan snart sex på morgonen och vår avlösning kommer snart. Skall fixa till det sista innan de kommer så att jag därefter kan gå hem och låta sömnen ta kommandot över min lekamen.

Tillbaka för ett ögonblick. Min dator är ännu inte fixad så jag skriver några snabba rader från jobbet. Det har hänt en hel del under min frånvaro och här kommer ett litet axplock:

* Jag har bestämt mig för att inte köra Kalmar Triathlon i år. Jag känner helt enkelt inte för det och då låter jag hellre bli. Kanske nästa år, vem vet...

* I augusti skall jag springa ett 72 km lopp. Det skall bli spännande och se om jag har mental ork till detta. Känslan är att det kommer att gå bra. I nuläget är det långa och lugna löpningar som är mest intressanta. Går de även i naturen så det blir lite traillöpning så är jag mer än nöjd.

* Paulina tog studenten och Felix slutade nian för ett par veckor sedan. De börjar bli stora, de små liven.

* Felix sommarjobbar som snickare och förhoppningsvis kommer han in på denna utbildning, vilket han hoppas på.

* Paulina åkte till USA och skall arbeta som aupair i ett år där, närmare bestämt NY. Pappa är ledsen i ögat men stolt över att hon vågat åka iväg och vidga sina vyer.

* Jag och frugan har köpt en sommarstuga, och det är hur gott som helst att vara där och slappa mellan arbetspassen. Även vår hund Lady trivs där.

* Det första halvåret har jag ett träningssnitt på en timma om dagen, vilket jag är mycket nöjd med.

Förutom detta har det hänt en hel del annat och livet är på topp...

Vilken skön start på detta korta kvällspass, innebandy. Kom lagom till jobbet för att bli medbjuden till innebandyspel, av mitt gamla turlag, i räddningstjänstens idrottshall. Vilka matcher det blev. Tre stycken rejäla drabbningar där det stundom small i träväggarna när de större kollegorna inte kunde bromsa in i rätt tid. Det var svettigt, varmt, jobbigt och enormt rolig. Det blev inte mindre kul när mitt lag lyckades vinna två av tre matcher, segrar är aldrig tunga att bära...

Efter denna härliga fysträning sitter jag åter vid skrivbordet och läser, skriver och planerar. Det jag fördjupar mig i är mitt kommande arbete som gruppchef i en grupp som kallas Tillits gruppen. Denna kör igång i september och skall arbeta i de mest utsatt områdena i vår stad. Det skall bli kul och spännande för även om dessa områden kallas utsatta är de bebodda med människor som trivs och tycker det är hur bra som helst där. Jag hoppas jag får vara med om att tillsammans med gruppen, invånarna och alla goda krafter avdramatiser dessa områden och tvätta bort den negativa stämpel de fått.

Jag och min fru har köpt en sommarstuga. Den är inte riktigt vår än, men på fredag skriver vi pappren på banken och sen är denna lilla fina skapelse våran. Stugan ligger norr om Borås vid Öresjö, närmare bestämt i Sjöbo sommarstad. Den är 50 kvadratmeter stor och har en tomt på välskötta 460 kvadrat. Kul att ha ett litet eget ställe vid en sjö nu när sommaren kommer. Vi trivs jätte bra i vår lägenhet mitt i stan men när våren kommer och solen strålar längtar vi ut, och nu får vi chansen till det.

Inte nog med att stugan är fin och ligger vackert, ett par minuter bort torna Rya Åsar upp, detta eldorado med löpvänliga vägar i mycket backig och fin natur. Drömmer redan om att ge mig ut på härliga löprundor och långa promenader med frugan och vår hund Lady. Efter en skön ansträngning har vi tillgång till kalla bad på Almenäs och därefter kommer jag att sätta fart på grillen.

Om fem dagar går starten, Sotenledens Terrängmarathon, 42 km i Bohusläns dramatiska terräng. Skall bli hur roligt som helst...